Magen skriker. Orohetskänslan kommer. Jag är ledsen. Vad är rätt? -Att tänka, tänka, tänka och bli galen, galen, galen. Eller försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Jag har ju valt att göra det sista och det går bra så länge jag har min familj och vänner runt om mig, men annars…
Det är helt ok att fråga hur Emma mår, men fråga inte hur jag mår. För ärligt talat så vet jag inte. Det är precis som jag inte känner mig själv längre. Alla som känner mig vet att jag är en positiv och relativt glad människa. Men det är inte alltid lätt all leva som jag lär. Men imorgon ska jag vara glad och positiv och lycklig, men inte förrän imorgon.
Det är helt ok att fråga hur Emma mår, men fråga inte hur jag mår. För ärligt talat så vet jag inte. Det är precis som jag inte känner mig själv längre. Alla som känner mig vet att jag är en positiv och relativt glad människa. Men det är inte alltid lätt all leva som jag lär. Men imorgon ska jag vara glad och positiv och lycklig, men inte förrän imorgon.
"...vi skapar världen genom våra tankar..."
Buddha
1 kommentar:
Kom ihåg att tänka på dej själv också. För mej gick det "bra" ca 3 månader, sen kraschade jag. Ringde och bad grinande om hjälp och fick komma till en kurator direkt. Det var guld värt och jag önskar att den hjälpen tvingats på mej direkt det hemska hänt. Det är inte lätt att be om hjälp, men...
*cyberkram*
Skicka en kommentar