Måla, måla, måla…

Jag och Elsa målar vitt och Emma visar sin konstnärliga sida.

Fick för mig att måla om i helgen. Trodde att vi skulle hunnit klart innan helgen var slut, men det gjorde vi inte. Har fått målat typ 6 gånger och idag tror jag att jag blir klar med 2:a väggen. Blir galen att vi valde billig färg, men nu vet jag varför den var så billig.

Imorgon bär det av till sjukhuset men för att mysa till det lite så bokade jag nyss hotellrum. Ett dubbelrum för mig o Emma och ett för mormor som valde att följa med. Mys!

Mår lite bättre

Har fått 3 samtal idag av onkologen, neurologen samt vår konsultsjuksköterska.
Nu känns det bättre. Har fått prata av mig om mina funderingar och fått mer information. Läkaren var väldigt öppen med att han var orolig att vi skulle hittat en tumör på gårdagens bilder. Sjukt vilken värld man har hamnat i. Det räcker nu! Beslutet är redan taget om cellgifter och i nuläget blir det inte mer!!

Har en grym orolighetskänsla

Jag mår psykiskt dåligt. Trodde jag skulle få ett sammanbrott igår när jag återigen fick uppleva den jä.. väntan.

Igår åkte vi upp till Uppsala i tron om att vi skulle vara hemma igen till fyra. Men under läkarbesöket blev läkaren orolig att problemet med Emmas armar och ben kunde bero på något allvarligt. Så för att utesluta att det var något allvarligt, fick vi en akut tid på magnetröntgen där de kollade hela ryggmärgen på henne.

När vi kom tillbaka från röntgen blev vi tilldelade ett rum vi skulle bo i. Jag vägrade att gå in där. Jag vill verkligen inte!! Så mycket jobbiga känslor kom och jag ville bara åka hem. För hemma är ju allt bra! Vi satt i väntrummet i 2 timmar och bara stirrade. Tillslut kom Doktorn och meddelade att allt såg bra ut. Kan inte med ord beskriva känslan av att få höra det. -Det var väll bra Emma? Frågade Doktorn. –Ja, det var det väll, sa Emma och ryckte på axlarna. Helt underbart att hon inte förstår eller bryr sig om allt som man själv blir helt galen av.

Imorse ringde en läkare och stämde av nästa vecka. Vårt mysiga Sportlov blir några dagar på sjukhus istället. Vi ska hinna med att göra ett Nervledningshastighets test, ryggmärgsprov, EEG och träffa Arbetsterapeut och antagligen börja med Rehab. Sen i all hast nämndes, att det kanske skulle bli en fortsättning med cellgifter. Detta skulle beslutas nästa vecka. Jag frågade varför och hon svarade bara att ibland gör man en sådan uppföljning. Ja ha, är det konstigt att jag inte vet eller fattar något, när jag verkligen alltid får sådana luddiga svar. För tumören är helt borta och allt ser jätte bra ut på bilderna…men ändå ska man…som sagt så fattar jag inget som vanligt.

Jag varken orkar eller vill, men sa självklart till Emmas pappa att jag tar nästa vecka, så han kan vara hemma och jobba. I slutändan är ju ändå Emma min bästa medicin för att orka.

Alla hjärtans dag

Försöker få till den här dagen, som egentligen är en helt vanlig dag. Men om man vill att den ska vara lite mer speciell, så blir den ju det. Lite blommor och lite hjärtformad godis, sen är man hemma! Och självklart lite överraskningar till barnen. Det är tur att vår affär hjälper till när man inte planerat något. Det fanns att välja på, kan jag lova.

Hoppas ni alla får en jätte härlig Alla hjärtans dag.

Glädjebesked!

Idag fick vi samtal ifrån Uppsala. Röntgenbilderna såg bra ut!!!
På onsdag ska vi åka upp och får väll då reda på lite mer.

Lycka

Vinst 3-2

ring ring...

Det är SÅ jobbigt att vänta. Vänta på att Doktorn från Uppsala ska ringa. Hade varit bättre om jag hade jobbat lite mer den här veckan, för nu går jag mest här hemma och undrar.

Emma mår fortfarande bra och känns mycket piggare nu. Hon har svårt att springa och fingrarna vill inte räta upp sig helt, men annars är hon nog vanliga Emma igen. Själv är jag trött. Det blev en party helg i Norrköping i lördags. När ska min kropp förstå att jag INTE är för gammal för party.

För att inte vänta ihjäl mig på att doktorn ska ringa så ska jag försöka se fram emot lördag. Då kommer äntligen mina bästa tjejer på middag. Vin prat och schlager. Och imorgon ska Emma spela sin första träningsmatch. För ett par veckor sedan började hon spela innebandy och det har gått ganska bra. Hon har ju svårt med orken, har ont om muskler och svårt att springa. Med det känns riktigt bra att hon vill och tycker det är roligt.

Elsa är som vanligt världens sötaste emellan utbrotten. Nu är hon faktiskt bara jobbig på nätterna. Förra veckan sov hon hos mormor och morfar två nätter så Erik och jag skulle få njuta av att bara vara med varandra. Otroligt uppskattat.