julbordsutmaningen 2010

Är helt förundrad över alla människor runt om mig. På mitt jobb (där vi under december månad har fullt upp med julbord) är det alltid som roligast i december. Man får jobba i restaurangen mycket mer än vanligt och man får träffa alla underbara människor som år efter år kommer tillbaka för att gästspela lite i restaurangen. Vi brukar ha så roligt och i år missar jag det :(

En av dessa underbara människor hade satt upp en lapp på jobbet där han hade fått en idé om att göra Julbord 2010 till en insamling till förmån för barncancerfonden. Att tillsamman göra skillnad för Emma och andra barn. Så himla fint. Han har bestämt att skänka sin lön som han får för helgen han jobbar. Och mina chefer har lovat att skänka lika mycket som totalt alla i personalen samlar in.
Du är helt otrolig Andreas, och jag hoppas vi kan få till en träff i Uppsala nästa vecka.

Mina bästa fina vänner gav mig Give Hope-halsbandet igår.
Tack ni är bäst!!!

??

Jag ställde en fråga idag. En fråga som jag burit på så länge men inte vågat fråga någon om. Är så glad att jag vågade. Dels för att slippa ha det i systemet, men mest för att svaret inte var lika stort och jobbigt som jag trott.

Kommer sova gott i natt.

1:a december

Emma och jag gick upp tidigt, tände ljus, åt frukost samtidigt som vi tittade på adventskalendern. En riktig mysmorgon. Hela dagen har varit bra faktiskt. Idag har det varit skola, bakning, pyssel, julshopping, utelek, fika och de dagliga behandlingarna förståss. Och nu ska vi snart ladda upp för filmkväll.
Emma har fått en kompis här, så det gör ju mitt jobb enklare. Men också tråkigare. De går i skolan ihop och hon bor i lägenheten bredvid. Känns jätte bra. Imorgon blir det badhuset med Nora och hennes pappa och på fredag är vi hemma igen. Saknar er!

när ensamheten kommer

Magen skriker. Orohetskänslan kommer. Jag är ledsen. Vad är rätt? -Att tänka, tänka, tänka och bli galen, galen, galen. Eller försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Jag har ju valt att göra det sista och det går bra så länge jag har min familj och vänner runt om mig, men annars…

Det är helt ok att fråga hur Emma mår, men fråga inte hur jag mår. För ärligt talat så vet jag inte. Det är precis som jag inte känner mig själv längre. Alla som känner mig vet att jag är en positiv och relativt glad människa. Men det är inte alltid lätt all leva som jag lär. Men imorgon ska jag vara glad och positiv och lycklig, men inte förrän imorgon.

"...vi skapar världen genom våra tankar..."
Buddha

finbesök

Idag fick Emma träffa artisten Mojje på sjukhuset.
Jag är inte ett dugg avundsjuk ;)
Hon fick en signerad skiva och hamnade i tidningen. Min lilla sötnos.

Mojje är ambassadör för Sveriges femte Ronald McDonald Hus som ska byggas vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Nu i helgen 27-28/11 skänker alla McDonald´s 10% av försäljningen till bygget. Så om ni ska äta i helgen ät där!!

här och nu

Lever ju här och nu med just Cancer. Cancer – ett laddat ord som står för så mycket smärta och oro. Vart jag än går just nu så ser jag ordet Cancer. När jag ska köpa julkort, när jag letar böcker, är på sjukhuset eller när jag äter på Mc Donalds. I dom sammanhangen blir jag inte ledsen utan mer varm och glad.

Har jag vant mig redan? Känns knappt konstigt längre, att varje dag tänka på medicin och behandlingar. Men oj vad påmind jag blev när Emma väckte mig här om natten för att klaga på huvudvärk. Än en gång slutade jag andas och jag blir fortfarande livrädd när känslan av maktlöshet kommer upp.

7 dagar i Uppsala blev det den här gången. Strålningsmaskinen hade gått sönder så vi fick stanna kvar över helgen för att ta igen det vi missat. Istället för den mer effektiva protonstrålningen så fick vi köra 3 dagar med den ”vanliga” foto strålningen. Det är så tråkigt när det strular och det är så jobbigt att se Emma i alla jobbiga situationer som inte kanske hade behövts. Idag blev det i alla fall protonstrålning och Emma är jätte glad.

Lägenheten i Uppsala är jätte fin och det var mysigt att vi fick med oss Elsa och Erik den här veckan. Nu på måndag är det Robban som följer med Emma. Känns jobbigt att inte vara där.., men i veckan ska jag passa på att träffa mina vänner, jobba och gå på en liten fest.